Posted by Lars Lundqvist under
Analys,
Bygd,
Ortnamn 1 Comment
Det här med bygd är ju ett ganska knepigt begrepp. Det kan betyda olika saker för olika människor, och en bygd kan förändra sig över tid. Tanken här är att försöka hitta ett ett avgränsat område som vi kan använda som lämplig skalnivå för att försöka förstå oss på hur landskapet använts för försörjning. Och även hur det kan ha fungerat som en arena för maktutövning under järnålder. Utgångspunkten är att storhögarna vid Gunnerstad markerar en viktig plats, ett centrum som var känt, och vars innevånare utövade någon sorts makt över människorna i bygden.
Avgränsning, ja. Här är ett försök att utifrån ortnamn se vad som kan ha varit bygd och obygd. Utifrån fastighetskartans namnskikt (bebyggelsenamn) har jag klassat de vanligast förekommande namntyperna i ett äldre och ett yngre skikt. Man skulle grovt kunna tala om en grupp förhistoriska och en från medeltid och framåt. Med vikingatid och äldre medeltid som en gråzon… Kartan nedan visar ett utsnitt över trakterna runt Gamleby, med Odensvi i väster, Överum i norr och Törnsfall i söder. Med ledning av ortnamnen finns det väl ändå anledning att se en mer eller mindre sammanhållen bygd runt Gamleby och upp mot nordöst, mot Lofta?
Posted by Lars Lundqvist under
Fakta,
Fynd 1 Comment
Personal från Historiska Museet besökte i maj Västerviks Museum för att gå igenom fynden från Gunnerstad. Tidigare i år registrerades fynden från Gunnerstad inom det så kallade Accessprojektet på Historiska Museet. Tack vare det finns nu fynden fotograferade och tillgängliga på Historiska Museets webbtjänst ”Sök i samlingarna”.
Posted by Lars Lundqvist under
Fakta,
Fornlämningar Leave a Comment
Runt storhögarna vid Gunnerstad finns flera fornlämningar. De representerar olika tider och vittnar om att platsen varit attraktiv för bosättning, antagligen ända sedan de första människorna kom hit under äldre stenålder. Och här bor och verkar fortfarande människor…

Vill du se en större variant på kartan: klicka på den! De två röda prickarna som markerats med ”Hög” är de kvarvarande Gunnerstadshögarna. Strax öster om dessa (på andra sidan om E22) finns en högprick som är blå. Den markerar en felaktig plats för den utgrävda storhögen.
Järnåldersgravar (Gamleby 59, 64): 400 meter nordväst om storhögarna, på Skramstads mark, finns ett gravfält med 45 högar och stensättningar. Högarna är betydligt mindre än storhögarna, ”bara” 4-9 meter i diameter. På 1940-talet ska det ha funnits ytterligare ett 10-tal gravar, bland annat så kallade treuddar. Gravfältet ligger snäppet lägre än de bronsålderspräglade gravarna som finns högre upp på bergshöjden (se nedan). Ett likartat gravfält finner drygt 100 meter sydöst om storhögarna. Här finns samma gravtyper, högar och stensättningar och även en treudd. Detta gravfält är, som så många andra, skadat av grustäkt. Inventeraren noterar att det sannolikt finns fler stensättningar. De här båda gravfälten fungerade sannolikt som begravningsplatser när storhögarna byggdes.
Boplats från stenålder/bronsålder (Gamleby 451): Sydöst om Gunnerstadshögarna finns en röd ”blaffa”. Där har man funnit en flintföremål och en krukskärva. När man hittar sådana saker i åkerytan kan man var ganska säker på att man bott här, under stenålder och/eller under bronsålder. Dessutom ska man ha funnit bergkristall, oklart om den är bearbetad eller ej. Intressant är att markägaren uppgivit att ”inom angivet område har tidigare legat ytterligare en hög som vid 1800-talets slut användes till fyllnadsmassor i Gamleby” (FMIS Gamleby 451). Strax sydväst om boplatsen finns en fyndplats (Gamleby 452) för en bit av en slipsten av kvartsit samt en ev. slagen bit bergkristall.
Skålgropar från bronsålder (Gamleby 62, 63, 430): Både norr och söder om högarna finns så kallade skålgropar. De består av grunda inhuggna gropar på berg eller större stenblock. Man brukar anse att de är från bronsålder. Från samma tid är nog
Röse och stensättningar från bronsålder (Gamleby 57, 58, 398): På den skogsbevuxna berghöjden (Skramstad) finns 5-6 synliga stensättningar och ett röse. Både läget på fornlämningarna och gravtyperna pekar mot bronsålder (1800 f kr – 500 f Kr). Inventeraren som registrerade lämningarna noterade följande: ”Påträffad och redovisad i snö!” Hmm, en notering som öppnar för många spännande tolkningar, kanske framförallt: Hur redovisar man stensättningar och ett röse i snö?